Somnade gott igår vid 10 av att kollat lite för mycket på svensk tv på datorn, vaknade dock en halvtimme senare av att Amanda satt jämte mig och sa "Ellen vi är döda, titta runt dig..." (jag drömde). Där låg jag vaken i 2 h och tittade runt i rummet och skulle övertyga mig själv att jag inte va död, somna om i ca 1 h sen ringer min telefon, det är Tess och jag ingnorera de. Jag skriver ett sms att jag sover att vi får höras imorgon, hon ringer igen och jag svarar. Hon berättar att jag måste komma och hämta hennes pojkvän i DownTown för han var i trubbel, okej? Tyvärr så hade jag inga bilar så kunde ändå inte hämta honom. Där ligger jag klarvaken, helt omöjligt att kunna somna om.

Loggar in på facebook, hittar en vän som jag inte pratat med på länge, vi prata om dagens match mellan Visby-Karlskrona (M spelar i Visby och min systers kille spelar ju i Khk), det verka som han är nervös inför kvällens match, det är ju avgörande eftersom KHK vann första matchen i playoffen och nu måste Visby vinna och isf blir det en avgörande match imorgon.  Han loggar ut efter ett tag.

Jag försöker somna om och det går i ½ h, klockan är 05.00 och vid 05.30 vaknar L och det var min uppgift att ta upp henne denna morgonen och hon blir sur när hon märker att det inte är mamma eller pappa. Vi går upp, jag slår på en film eftersom det är ganska tidigt jag vilar ögonen men hör fortfarande i L och när filmen är slut läser vi lite böcker.

Vid 08.00 kommer Ja hem från hans jobb som han övernattat på inatt, jag går ner och sover 2 h. När jag kommer upp igen så sover kroppen och huvudet men jag är vaken, känner mig som en Zombi. Slängde i mig lite frukost och sen cyklade jag hit, Starbucks. Nu sitter jag här, jag är snurrig och jag vill bara gråta och varför det vet jag inte.

P&K Ellen