Dax att berätta vad som egentligen hände förra Fredagen.

I Fredags hämtade jag Malin vid ca 5.pm (17.00) och sedan körde vi till Mills för att lugna nerverna, vi skulle lixom göra något stort. Vid halv 7 körde vi mot våran slutdestination, TATUERINGSSTUDION.

(Redan när Malin kom hit snackade vi om att vi båda ville tatuera oss och en dag åkte vi där på Colfax och hittade den perfekta studion och helt plötsligt hade vi både en tid 4 dagar senare.)

Eftersom jag hade bestämt att tatuera revbenen så var jag sjukt nervös dom 4 dagarna och när det var Fredag så vaknade jag av fjärilar i magen och höll på hela dagen. Jag kunde inte äta något och när jag väl fick ner något så kom det upp lika snabbt. Jag ville på de gjort men ändå ville jag inte att tiden skulle gå fort den dagen, tatuering = SMÄRTA. Jag googlade och Youtubeade hela dagen på hur det såg ut, hörde och hur alla reagerade på när nålen bryter in i skinnet.

När vi gick in i studion den kvällen så ville jag bara säga att jag ångrat mig och att jag ville ha mina pengar tillbaka, efter vad alla sagt som jag pratat med innan så skulle revbenen vara värst och såklart skulle jag göra min första tatuering (tydligen blir man beronde efter första?!) på just REVBENEN. Läste på på något forum att det känns som tusen nålar borrar sig in i ryggmärgen, man får dödsångest och att man ångrar sig när väl nålen rör vid revbenen SÅ ni kan ju förstå att jag var nervös.

En kille gick till mig och Malin i soffan där jag satt med händerna framför ögonen och undrade vem det var som skulle göra fjäderna på revbenen, det var ju JAG så han målade en skiss på en fjäder och visade, P som i PERFEKT. Sedan kom en ny kille som presenterade sig som Kidd, det var han som skulle printa in en fjäder på mina revben, han lugnade mig väldigt snabbt efter att han sagt att det "bara" kommer ta ca 1h (pga mig), blev lite panikslagen där. Sedan kom det en kille till Malin och tog hand om henne, Malin´s var mindre än min och skulle ta ca 10 min att göra, glad var jag för hennes skull (not).

Vi gick in i ett annat litet hus och hans tatuerings-assistent rengjorde min hud och sedan "klistrade" på skissen, riktigt snyggt vart de. Han bad mig att lägga mig ner på sidan, fick mer panik eftersom jag önskat jag kunde ligga på mage och skrika ner på huvudstödet, men NEJ på sidan skulle jag ligga. Tryckte in musik i öronen och blundade, kände hur nålen trycktes in mot mina revben och ska jag vara ärlig så var det en skön känsla. Han höll på, visst brände det till ibland rejält men det gjorde inte ett dugg ONT mer obehagligt. Ska inte vara kaxig och säga att jag gillade det men jag sa inte ett ord under hela tiden, ganska starkt gjort av mig Ellen Clarberg.

Efter Malin´s 10 minuter så kom hon in, jag såg hur det blixtrade i ögonvrån, tog en snabbtitt i min iphone som speglade Malin med en kamera i handen. Min var nästan klar, 1 h var ju bullshit, bara för jag vara så tyst och inte behövde nå brejk så tog det bara 25 minuter och det tackade jag för. Efteråt när jag såg tatueringen i speglen blev jag sjuuukt glad, den va verkligen lyckad.

Kidd is the MAN, vilken kille asså!

Stackars Malin blev inte så nöjd med sin, hon blev nöjd men hon blev inte nöjd på hur den satt. Hon tatuerade in ett Timglas på sin handled men tänkte inte på att armen vrider sig när hon ta upp den i luften så dagen efter åker vi tillbaka, Malin är öm i skinnet från gårdagen men hon lägger till lite på sin tatuering och den blev underbar.

Jag är så stolt över mig själv att jag ens vågade och när jag visade mina föräldrar idag så tyckte dom den var fin också <3

P&K Ellen